När landets öde sätts på spel

Att utsätta sig för livsfara är nog vad de flesta vill slippa. Står våra käras liv på spel, glömmer vi lättare riskerna. Men om det gäller landet vi tillhör, eller friheten? Då blir det återigen svårt. Man hyllar med goda skäl dem som tagit sådana risker, just därför att de har visat unikt mod och för att uppgiften att värna nationens säkerhet ställer så stora krav på en individ. Oppositionsgruppen Vita Rosen i Tysklands 1930-tal, det vita motståndet i bolsjevismens Ryssland och Vendée-upproren mot den franska terrorregimen på 1790-talet är bara några exempel.

Utan dessa hemliga konspirationer skulle dock ett vara säkert. Den moderna populär- och thrillerlitteraturen skulle dö av syrebrist. I sådana thrillers får vår fantasi desto större spelrum, inte minst för att ingen vet vad de dolda sekterna planerar eller hur farliga de egentligen är. Vissa läsare av sådana böcker får en sorts kick redan av att möta en berättelse om extrema brott. Att vi i 1960-talets Sverige hade riktiga organisationer med målet att störta landets demokrati och sätta vår rättsstat ur spel är i dag svårt att fatta. Hur långt en del av dem i vissa lägen hade varit beredda att gå kan nu knappast avgöras, men att de på den tiden väckte både säkerhetstjänstens och mediernas berättigade uppmärksamhet är klart.

En som nyligen har ägnat ett sådant hemligt nätverk en laddad thrillerberättelse är Louise Boije af Gennäs, tidigare känd som relationsförfattare och dramatiker. Boije af Gennäs var bland annat medförfattare till SVT:s populära serie Rederiet. Hon kallar sin nya berättelse för Motståndstrilogin. Den omfattar tre delar om inalles inte mindre än 1 500 sidor, vilket förstås ger henne god chans att fördjupa och variera sina teman. Delarna kallar hon Blodlokan, Skendöda och Verkanseld. Den sista av dem kom ut så sent som i juni i år.

Hos Boije af Gennäs får vålds- och konspirationssidan stort utrymme. Samtidigt är den knappast det primära. Här används thrillerns medel och logik för att spetsa till frågor som personligt ansvar, integritet och åsiktskurage liksom vad det personligt och aktivt krävs för att försvara frihetens och medborgarskapets värden. Häri ingår också rätten att veta hur landet styrs, liksom att kunna utkräva politiskt ansvar.

I centrum för trilogin står den unga kvinnan Sara, 25 år. Hon är intelligent och alert, och har också en känslig och iakttagande sida. Som befälsutbildad akademiker vill hon nu prova på en civil syssla. Vi får veta att hon är uppvuxen i Örebro med sin mamma som är nybliven änka och med en yngre syster, men att hon har bestämt sig för att flytta till Stockholm. Där lyckas hon få ett kort restaurangjobb, men snart kommer ett tips om en amerikansk företagskonsult som behöver folk. Hon nappar på uppslaget även om hon tycker att det går märkligt lätt att bli anställd, och att hon möts med överraskande förståelse av sin arbetsgivare som snart ger henne chans till väl avancerade uppgifter. Hon blir snabbt välbetald och med kamrater i samma ålder och åsikter ser hon chansen till ett behagligt liv öppna sig.

Snart börjar dock Sara uppleva märkliga saker, i sitt arbete och i sin vardag. Är det slumpen, eller styrda sammanträffanden? Några andra verkar följa vad hon gör. Det dyker upp gamla vänner till pappan som söker beskydda, eller snarare övervaka sin avlidne väns dotter. Pappan sägs ha dött under outredda omständigheter, i familjens sommarstuga. Sara blir upprörd då vännerna antyder att han varit inblandad i okända och skumma förehavanden, kanske även brottsliga och landsförrädiska.

Allt medan Sara fångas av spännande arbetsuppgifter, approcheras hon av individer som av oklara skäl söker dra in henne i sina kretsar. Detta avtar inte när hon plötsligt erbjuds en plats vid Försvarshögkvarteret. Dit dras såväl militär som säkerhetskompetens, men även vissa i de mörka nätverken tycks äga en fristad där. Hon får inte veta mycket, men vissa kolleger tycks veta desto mera om henne och hennes släkt. Diffusa varningar framförs. När hon ber någon att berätta vari hoten mot henne består, får hon inga riktiga svar. Hon måste bara skärpa sig, heter det, hon lever farligt.

Otäcka incidenter avlöser varandra. Sara utsätts för inbrott och får motta makabra ”gåvor” i ren maffiastil. Hon knuffas i vattnet vid Stockholms ström. Hon åker i hissar, som stannar mellan våningarna. Dörrar går i baklås, hon förskräcks av flourescerande budskap i hemmet dit någon har nyckel. Hon blir inlåst i sin bil med avgasröret kopplat till kupén. Alltmer tvingas Sara akut avgöra, vilka som står på hennes sida och vilka som hotar henne. Andra delens titel ”Skendöda” anspelar på en metod att överleva möten med björnar, genom att låtsas vara död. Här översätts det som att hon bör ligga lågt gentemot folk ur det mörka nätverket, då de vill tvinga henne att ge upp sin kamp för pappans frihetsidéer.

Att någon diffus makt vill komma åt henne verkar bero på att hon äger något föremål eller information som de andra desperat vill komma över. De tror att hon vet vad pappan sysslat med och att hon även vet något som riskerar att avslöja dem.

Sara möter inte bara attentatsmän – och i ett tidigare skede en våldtäktsman – ensam. Hon har också hjälp av nära vänner som hon litar på. Eller gör hon det? Tidvis övergår hennes undran i vanmakt och ren paranoia, men dessa vänner söker ändå hjälpa henne: gamla klasskompisar och kamrater från militärutbildningen – varvid de senares kunskap om vapen och taktiskt uppträdande blir en tillgång – liksom mer pålitliga kolleger på arbetena.

I sitt bryderi kommer så Sara över en bunt dokumentmappar, som pappan har sammanställt. De ger en viss ledtråd då de rymmer tidningsklipp och annat som berör ouppklarade svenska skandalaffärer. Palmemordet självfallet, men också 1970-talets så kallade Geijeraffär, där kända politiker anlitade prostituerade, Sydafrikaaffären där Palme förmedlade stora summor till ANC-rörelsen, och Boforsaffären där han utnyttjade sina kontakter med indiska politiker för att ro en inkomstbringande vapenaffär i hamn. Själv funderar Sara även över, vilka som ytterst låg bakom Fredrik Reinfeldts försvarsneddragning. Var också den ett ”beställningsjobb,” utlagt av förrädiska personer?

Saras avlidna pappa som sägs ha haft åsiktskurage hade upprörts över de dåtida ledarnas inkompetens och ovilja att utreda dessa affärer, likaså över hur likgiltigt allmänheten såg på dem. Härigenom utmanade han en konsensus som ett visst nätverk av inflytelserika män velat skydda. Samsynen var bekväm och gick kort ut på att man bör sitta still i båten och svälja sitt dåliga samvete, därför att både borgerliga och socialdemokrater tjänar på det. ”Sverigebilden” får inte smutsas.

Ett tag tycks Sara som velat fullfölja pappans avslöjande blivit så skrämd och utmattad att hon är beredd att gå med på den andra sidans krav. Men med hjälp av sina egna nätverk repar hon mod och kommer igen, varpå den halsbrytande och styvt tecknade upplösningen vidtar.

Mer bör ju en recensent inte säga, som det heter, för att inte ta ifrån läsaren spänningen. Boije af Gennäs har verkligen tillägnat sig konsten att utan avbrott stegra berättelsens mysterier. De utmaningar som möter Sara är kusliga, skickligt överraskande och väl varierade. Hennes ångest och rädsla skildras trovärdigt, likaså hennes kamp för att inte ”bli galen”. Liksom den store Hitchcock är Boije af Gennäs en ”master of suspense,” det vill säga hon låter kallt läsaren vänta tills sakerna får sin förklaring. Själv upplever jag att del tre i serien, Verkanseld, tvärtemot vad en del recensenter har sagt utgör höjdpunkten. Så skall det väl också vara, enligt thrillergenrens logik.

I Motståndstrilogin möter genomgående en förståelse för ”vanliga svenskars” oro, liksom ett förakt för ledare som inte går till botten med offentliga svek och mörka affärer. Dock räknar Boije af Gennäs såvitt jag ser inte de ödesdigra migrationsbesluten på senare år till dessa prov på ansvarslöshet. Inte heller de starka påtryckningar som på senare år gjorts för att vi skall bjuda Ryssland stången och – om än på viss distans – delta i Natoländernas stora planer.

Hjältinnan Sara har, till sist, av sin pappa särskilt övertagit en god egenskap. Det är hans instinktiva motvilja mot människor som medvetet agerar mot samvete och bättre vetande, personer som nog ytterst sett är rädda men ändå får sägas svika sin uppgift. Att vara människa är inte att följa med strömmen, ansåg han, inte heller att njuta ett välstånd som blivit en gratis nyttighet. Människans värdighet fordrar tvärtom att hon ställer krav på sig själv, låter oss Boije förstå. Använd hövlighet i första hand och utgå ifrån att andra har goda avsikter, men stå fast och gör det du måste då andra visar sig svaga i anden. Våldsanvändning kan bli nödvändig, som berättelsen visar, men då som en sista utväg.

Läsaren blir nyfiken på vad som varit upprinnelsen till detta thrillerprojekt. Tydligt nog, kan man tycka, genom de skandalaffärer som Boije af Gennäs går in på. Ändå förklaras motivet till berättelsen inte helt ens av hur berättelsen arrangerats och upplöses. Boije af Gennäs visar stor insatthet i miljöer där flertalet av oss inte rör oss, och visst kan en författare med fantasi klara av detta men här finns ofta mer av fakta och hållpunkter än de flesta själva kan dra fram. Stort arbete får i vart fall antas ligga bakom boken.

Kan Motståndstrilogin bara hjälpa oss att bli mer vaksamma och mer otåliga på frågor som inte får sin lösning så har Boije av Gennäs gjort en stor insats.

Rentav en som kan rusta oss mentalt för utmaningar mer dramatiska än dagens.

Carl Johan Ljungberg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: