President Eisenhower – gjorde Amerika stort på sitt eget vis

Han beskrevs sedan han avgått från sitt lands högsta ämbete som en hygglig privatman och golfspelare, en positiv men ganska intetsägande idealtyp. Som president anses han dessutom ha styrt USA i en tid då allt gick så bra att inga genidrag eller statsmannaegenskaper egentligen krävdes. Med sin gloria som krigsgeneral och nazismens militäre baneman skänkte han däremot det lugn och den freds- och normalitetssymbolik som amerikanerna då ville se.

Dwight Eisenhowers militära karriär hade varit glänsande. Utexaminerad 1915 från West Point kom han under fyra krigsår att snabbt stiga i graderna, från överstelöjtnant 1941 till femstjärnig general 1945. Han gavs först ansvar för de allierade invasionerna i Nordafrika och på Sicilien, blev så ÖB för de allierade styrkorna i Västeuropa och ledde till sist den dramatiska Normandieinvasionen 1944.

Fast den avdankade generalen Dwight (”Ike”) Eisenhower av en del må anses ha varit en mindre lysande president, visade han som politiker fler goda sidor än man i dag tror. Dessa egenskaper och de spår de lämnade har efterhand kommit att belysas av forskare och biografer. Eisenhower sökte till exempel framgångsrikt hålla tillbaka de federala utgifterna och åtagandena under sin regeringstid. Han lyckades även med den svåra uppgiften att avväga de tunga intressegruppernas krav. Hans beslut och val under de båda perioderna i Vita huset väckte kanske inte alltid det egna partiets – republikanernas – gillande men fick däremot flera positiva följder, inom landet men även och inte minst i utrikespolitiken.

Ett direkt missförstånd är att Eisenhower bara skulle ha bytt generalsuniformen mot den politiska kostymen. Detta stämmer inte, för efter krigsslutet 1945 hade han i tur och ordning varit chef för USA:s generalstab, president för det ansedda Columbia University och högste Nato-chef. Poster som krävde betydligt mer än det gjorde av en högt uppsatt officer i krig. Nato-chefskapet är för övrigt lika mycket en civil och politisk befattning med ständiga krav på samordning och skickligt kompromissande, något som var Eisenhowers speciella talang. Att han skulle ha varit en dålig politiker motsägs inte minst av att han under sin presidenttid (1953-1959) som den praktiske man han var framgångsrikt lyckades samverka med en demokratdominerad kongress.

Den leende, vinkande Eisenhower må ha ansetts politiskt oprövad men behöll under hela den tid som han satt i Vita huset sin starka popularitet. För honom talar i första hand hans vilja att utan partipolitisk snävhet eller fördomar arbeta för sitt land, likaså hans ovilja att utnyttja vad som kan kallas presidentämbetets ”monarkiska” möjligheter. Eisenhowers och hustrun Mamies sparsamma liv i Vita huset svarade mot tidens återhållsamhet, men var däremot en livsstil som inte alla efterträdare bemödade sig att upprätthålla.

Det leende, balanserade sättet att framträda kunde tyda på en solid bakgrund i USA:s östkustfamiljer. Eisenhower kom dock inte därifrån utan tillhörde en medelklassläkt i Kansas, även om han själv var född i Texas. I sin strävan att komma ifrån sin barndoms fattigdom har han jämförts med Abraham Lincoln, men Eisenhower valde till skillnad från honom inte att ägna sig åt juridiken utan påbörjade efter ett framgångsrikt test en militär officersutbildning.

Det hände något också på andra områden medan Eisenhower satt i sitt lands ledning. Han lät anlägga motorvägar och skapade även den kända St Lawrence-kanalen, som förbinder de stora sjöarna på gränsen till Kanada med havet. Han verkade också för lika tillträde för afroamerikaner till högre utbildning, liksom för att de skulle få lika villkor inom försvaret. Han övervakade nationen som en överkvartermästare, har det sagts, och såg till att dess resurser användes på bästa sätt. Han höll inte minst emot de alltför starka affärsintressena och förklarade att ”Amerikas styrka ligger i en kombination av ekonomisk, moralisk och militär styrka”. Liksom sin företrädare George Washington var han angelägen att inte styra allt på politisk väg då det kunde ”skada framtidens frihet”, med Chateaubriands kända ord.

Dwight Eisenhower drev en personligt färgad utrikespolitik, som bar tydliga spår av hans egna upplevelser. Han sade sig hata kriget så som bara den kan göra som upplevt det. Som Natos chef såg han alliansen i första hand som ett verktyg för att slippa krig. Hans återhållsamma linje fick inte sällan de republikaner på kontrakurs, som i kongressen velat förorda militära insatser. Eisenhower rustade även ned USA:s armé och flotta och varnade i ett känt tal kort innan han avgick för ”det militär-industriella komplexet”. Han avslutade det fruktlösa kriget i Korea och han höll tillbaka höga militärer som velat ingripa i det med atomvapen. Eisenhowers förtänksamma stil höjde tveklöst USA:s diplomatiska anseende i världen, inte minst under den laddade Suezkrisen. När den kinesiske nationalistledaren Chiang Kai-Shek ville provocera Kommunistkina onödigt hårt, fick han Eisenhower emot sig. Däremot använde sig Eisenhower i vissa konflikter av dolda insatser från det då nygrundade CIA.

Till framgångarna i världen under hans tid hörde vapenstilleståndet i Korea, det österrikiska statsfördraget och försöket att via den så kallade Eisenhowerdoktrinen genom USA-stöd bromsa Sovjets expansionsförsök i Mellanöstern, en region där ett maktvakuum rådde sedan britter och fransmän dragit sig tillbaka.

Mellan Eisenhower och senare presidenter finns självfallet olikheter. Kanske främst den att Eisenhower genom sin bakgrund kunde se okonventionellt och med distans på många frågor där politiska lidelser svallade. Eisenhower visade hur en modererad konservatism kan bli politiskt framgångsrik och i avgörande lägen kan visa sig nödvändig, även om 1950-talet med dess spår av krigströtthet och längtan att vidmakthålla freden förstås underlättade även svåra beslut. Den hemkomne krigaren visade väg till en ny tid i Amerika, ett folkhem eller ett nytt slags New Deal om man vill, fast utan president Roosevelts många förhastade och kostnadskrävande åtgärder.

 

Carl Johan Ljungberg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: