René Guénon och den moderna världen

Vad jag skulle kalla ett typiskt modernt sinne utmärker sig av att det är präglat av idén om framåtskridandet. Men det har hela tiden funnits skeptiska röster mot idén om utveckling och mitt intryck är att skeptikerna blir fler och fler. Hur är det egentligen exempelvis med utvecklingen i riktning mot ett globalt samhälle, där de gamla gränserna mellan länderna suddas ut? Går inte den utvecklingen hand i hand med ett tilltagande socialt kaos, vilket man exempelvis kan tycka sig se i Sverige?

Sedan har vi den tekniska utvecklingen som inte bara ger oss nya metoder att behandla sjukdomar, den skapar även fasansfulla domedagsvapen, miljöförstöring och den leder till en rasande snabb förbrukning av jordens resurser. Och vilken inverkan har fokuseringen på ny teknik på samhället? Blir våra liv verkligen bättre av exempelvis våra smartphones? För tekniken oss samman med varandra eller splittrar den oss? Nya tekniska prylar kan vara spännande, men distraherar de oss inte samtidigt från viktigare saker?

Ett konkret exempel i tiden: en tysk organisation har rapporterat att det finns ett samband mellan drunknade barn och att föräldrar är distraherade av sina mobiler: Under titeln ”Child drownings in Germany linked to parents’ phone ‘fixation’” citerade brittiska ”The Guardian” Peter Herzheim från ”the German federation of swimming pool supervisors”: – “We’re experiencing on a daily basis that people treat swimming pools like a kindergarten and simply don’t pay attention…” “In the past, parents and grandparents spent more time with their children in the swimming pool. But increasing numbers of parents are fixated by their smartphones and are not looking left or right, let alone paying attention to their children,” … “It’s sad that parents behave so neglectfully these days.”” (1)

Christopher Lasch sa att vi lever i ”the culture of narcissism.” Det sa han innan vi började få rapporter från olika delar av världen om dödsfall orsakade av att folk försöker ta vågade selfies på farliga platser. Narcissism med dödligt utfall, alltså. På Wikipedia finns en lista med selfierelaterade olyckor: ”List of selfie-related injuries and deaths”.

René Guénon

Den franska tänkaren René Guénon tillhör de skarpaste kritikerna av det moderna samhället. Han är en av grundarna till vad som brukar kallas den Traditionella skolan, där man även finner namn som Frithiof Schuon, Ananda Coomaraswamy och Seyyed Hossein Nasr mfl. De brukar skriva Tradition med stort T för att markera att det inte är vilka traditioner som helst som intresserar dem. Det är mänsklighetens andliga arv som de är fokuserade på. Guénons inflytande är globalt. I Sverige påverkade han exempelvis Tage Lindbom och Kurt Almqvist.

Nobelpristagaren i litteratur, T.S. Eliot, var influerad av idéerna som försvaras av den Traditionella skolan: ”We see the Light but we see not whence it comes. / O Light invisible, we glorify Thee!” (2) I grund och botten var Guénon en utpräglad metafysiker som försökte visa att vi har dragit fel slutsatser om verklighetens yttersta natur och att detta leder oss fel. Han skulle nog själv säga att han som person är ointressant, ty han är bara en budbärare som försöker påminna oss om tidlösa sanningar som vi har glömt bort. Det är de tidlösa sanningarna som är viktiga, inte Guénon.

Moderna idéer gör att vi uppfattar oss själva som upplysta och vi föreställer oss att utvecklingen har gjort att vi befinner oss på en högre nivå än våra förfäder. Guénon vänder sig helt mot dessa föreställningar. I stället anknyter han till indiskt tänkande, där tiden är cyklisk, och menar att vi lever i den mörka tidsåldern, Kali yuga eller i Hesiodos järnålder. Våra sinnen, präglade av steril byråkrati och andefattig rationalism, har en så försvagad receptivitet att många av oss har svårt att alls kunna relatera till exempelvis orden från T.S. Eliot om ”light invisible”. Men våra förfäders medvetanden tycks inte ha varit lika avtrubbade, det finns dokumenterat i gamla texter som Upanishaderna, hos nyplatonska tänkare, hos kristna och muslimska mystiker och man kan se det hos olika naturfolk etc. Det finns ett massivt kulturarv världen över som vittnar om verklighetens andliga dimension.

Den glömda dimensionen

Det sägs ibland att de lärda under medeltiden trodde att jorden var platt. Det är inte sant, de sa att den var sfärisk. Guénon visar oss istället att det är den moderna människans värld som är platt. Vi lever under kvantitetens flata herravälde. Platon lärde att från ett mänskligt perspektiv har verkligheten två sidor: en sida kan vi uppfatta med våra fysiska sinnen. Den är kaotisk och befinner sig i ständig förändring. Den andra sidan av verkligheten är ordnad och beständig. Men den är immateriell och kan därför inte urskiljas med våra fysiska sinnen. En matematiker kan förstå Pythagoras sats utan att titta på en triangel och på ett liknande sätt kan vi genom intellektuell intuition få kunskap om tillvarons immateriella dimension. Guénon använder symbolen av ett kors för att förklara förhållandet mellan verklighetens två sidor: den horisontella axeln står för den kvantitativa dimensionen som är materiell och obeständig. Den vertikala axeln står för tillvarons kvalitativa dimension och den är immateriell och beständig. Man kan också säga att det handlar om förhållandet mellan ordning och kaos. Det platonska ”det goda, det sanna och det sköna” hör till den vertikala dimensionen. Men för en modern människa finns bara det som kan vägas, mätas och räknas, det vill säga endast den kvantitativa dimensionen är verklig för henne. Det är kanske därför modern arkitektur alltför ofta ser ut som livlösa grå lådor. Och modern konst har givit oss ”mästerverk” som Marcel Duchamps fontän.

Individualismen

Vad är individualism? Guénon definierar det som en förnekelse av alla principer som står över individen, alltså en förnekelse av tillvarons vertikala dimension. Individualistiska tendenser har nog funnits i alla tider, men det som enligt Guénon är unikt för det moderna samhället är att individualismen har tagit över helt och hållet. Det leder till att hela civilisationen begränsas till det rent mänskliga. Tage Lindbom kallade tillståndet för ”människoriket”. Det goda, det sanna och det sköna, eller för den delen Gud, finns inte kvar som vertikalt ordnande principer i människoriket. Postmodern relativism passar som hand i handske för tillståndet. Det finns inget över individen, det som är sant för dig är inte sant för mig. 1+1=3, för mig. Om du säger emot mig känner jag mig kränkt och det betyder att du gör fel. För individen står över sanningen.

Guénon kan liknas vid ett slagskepp som riktar en bredsida mot det moderna samhället (han skrev på franska, men här i engelsk översättning): ”What has never been seen before is the erection of an entire civilisation on something purely negative, on what in fact might be called an abscense of principle; and it is this that gives to the modern world its abnormal character and makes of it a sort of monstrosity, only to be understood if one thinks of it as corresponding to the end of a cyclic period…Individualism, thus defined, is therefore the determining cause of the present decline of the west, precisely because it is, as it were, the mainspring for the development of only the lowest possibilities of mankind…” (3) Eller med T.S. Eliots avslutande ord i ”The hollow men”: ”This is the way the world ends. Not with a bang but a whimper. ”

Religionernas transcendenta enhet

Den Traditionella skolan förstår människornas olika andliga traditioner som om de är olika språk som vittnar om samma yttersta verklighet. Vi säger ju inte att svenska är rätt och arabiska är fel. Men det kan finnas idéer som är lättare att förklara på ett språk än på ett annat. På samma sätt är det med de olika andliga traditionerna. Därför hänvisar skolans tänkare ofta till olika traditioner eller religioner för att klargöra traditionella principer. Frithiof Schuon har utvecklat idén i en bok som har titeln ”The Transcendent unity of religions”. T.S. Eliot skrev om den boken: ”I have met with no more impressive work in the comparative study of Oriental and Occidental religion.”

En annan tänkare inom den Traditionella skolan, Ananda Coomaraswamy, använde en liknelse med ett berg. Det finns olika vägar som leder i riktning mot toppen. Vi kan inte se toppen på grund av molnen som döljer den, men vi kan ana att vägarna sammanfaller där uppe. Den som vandrar omkring nedanför berget och inte väljer en väg, klättrar heller inte uppåt. Guénon valde sufiernas islam. Coomaraswamy praktiserade advaita vedanta. James Cutsinger är en annan tänkare inom den traditionella skolan. Han är kristen.

Vad är autentisk andlighet? Jag hörde en berättelse om en västerlänning som läste allt han kunde finna om buddhismen. Sedan sökte han upp en framstående buddhistisk munk för att diskutera vad buddhismen egentligen handlar om. Han pratade och pratade och ställde avancerade frågor om de buddhistiska lärorna. Men hela tiden svarade munken på frågorna med ett enda ord: “uppmärksamhet”. Så sett kan man säga att de drunknade barnen som jag nämnde i inledningen förlorade sina liv på grund av föräldrarnas materialism och bristande andlighet. Om föräldrarna exempelvis hade varit goda kristna eller muslimer så skulle de av sina religioner ha påmints om att familjen är viktigare än materiella ting. Om de dessutom hade tränat sin koncentration och uppmärksamhet hos exempelvis en yoga- eller sufimästare eller kanske en starets så skulle de ha försökt vara mentalt närvarande med sina barn istället för att vara trollbundna av en pryl. Och då skulle barnen antagligen inte ha drunknat.

Vad bör göras?

René Guénon varnade oss för vad han kallade för ”neo-spiritualism” som ofta utmärker sig av en upptagenhet med olika ockulta fenomen. Det stämmer nog mer eller mindre med mycket av det vi kallar “new age”. Om vi ska tala i enkla slagord så rekomenderar Guénon istället “old age”, till exempel vedanta, sufism eller hesychasm. Likt medeltidens tänkare satte han kontemplation över handling. Det är vägen till att förverkliga vår högsta potential. Vår tids impotenta rastlöshet skulle han inte ge mycket för. Han tänkte sig att ett fåtal kan övervinna den för autentisk andlighet fientliga miljön och bidra med att föra vidare en ordning till det som kommer efter att det moderna samhället har brutit samman i socialt kaos och andra problem.

Han avslutar ”The Crisis of the Modern world” med några ord riktade till dem som tar hans budskap på allvar: ”… nothing can ultimately prevail against the power of truth; their device should be that used formerly by certain initiatory organizations of the West: Vincit omnia Veritas.” (4)

Joakim Eng

(1) The Guardian, ”Child drownings in Germany linked to parents’ phone ‘fixation’”, 15 augusti 2018
(2) Från ”Choruses From the Rock”, T.S Eliot
(3) René Guénon, ”The crisis of the modern world”, sidan 80-81
(4) ibid. 170

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: