En exorcists möte med ondskan

Pater Ange Rodriguez
Möte med ondskan. En exorcist berättar
Översatt från franskan av Malin Loman
Veritas förlag, Stockholm 2018 / Les Éditions du Cerf, 2015

Denna recension behandlar något så sällsynt som en bok om en tidigare stiftsexorcist i södra Frankrike. Under tio år tjänstgjorde nämligen bokens huvudperson, pater Ange Rodriguez, O.P., som exorcist i stiftet Lyon, och det är om denna tid som pater Ange berättar i denna bok i ett intervjuformat där dominikanerbrodern Phillip Verdin ställer frågorna.

Boken är uppdelad i tjugo korta kapitel eller snarare ämnesområden. De första fyra kapitlen utgör en bakgrund och berättar pater Anges livshistoria, hur han blev kallad till att tjäna Kristus och hur han blev exorcist. När han utnämnts, utnämningen offentliggjordes ej förrän efter en viss tid, uppträdde en stark doft av förruttnelse i hans cell och först ansågs det vara ett djur som tagit sig in och dött mellan ytter- och innertaket men när utrymmet undersöktes så fann man inget kadaver. Dagen efter att utnämningen offentliggjorts försvann dock doften. Subpriorn sade då ”Broder Ange, välkommen till döden och förruttnelsens värld. ’De’ hälsar dig välkommen. De väntar på dig.” (sid. 20). Boken är fylld utav denna typ av levande och tankeväckande skildringar.

Kapitlen fem till sju behandlar hur en exorcism rent praktiskt går till. Här återfinnes en av de viktigaste delarna i hela boken, kapitel 5 Tecken på besatthet eller psykiska problem? Även om alla svårare former av psykiska besvär, i alla fall de som leder till suicidala tankar, kan ses som härrörande från den onde och dennes tjänare så är det viktigt att en exorcist kan skilja sann besatthet från mildare psykiska besvär. Pater Ange förtäljer hur han ledde en liten arbetsgrupp i vilken det ingick tre psykiatriker och två psykologer och vid sidan av att tala med de som sökte hjälp så höll dessa även exorcisterna à jour med de senaste rönen inom psykiatrin och psykologin. En exorcist måste lära sig att skilja mellan de fysiska och de psykiska problemen och gruppen upprätthöll en god kontakt med läkarvården. Men om det framkommer att den sjuke ägnat sig åt olika typer av satanism, exempelvis spiritism, ockultism eller har talat med ett medium för att ge några exempel, så behövs även en andlig vård och strid. Här framgår även, vilket nästintill alla exorcister förtäljer, att behovet av exorcister ökat lavinartat de senaste åren och att efterfrågan är betydligt större än vad som kan tillgodoses. Enbart i Lyon tas omkring femhundra personer emot per år. Denna lavinartade ökning har av olika exorcister och medlemmar av hierarkin givits olika förklaringar. Pater Ange hör dock till dem som förstår den skada som ockultism, yoga och dylikt utgör för själen.

Kapitlen åtta till tolv behandlar den onde men även våra allierade, änglarna. Här påpekar pater Ange något mycket viktigt och olyckligtvis allt för sant. När vi ber Credo så läser vi … factorem caeli et terrae, visibilium omnium et invisibilium. Om vi nu ej tror på det osynliga så utgör allt det som pater Ange och denna bok berättar enbart av fantasi och science fiction, The greatest trick the Devil ever pulled was convincing the world he didn’t exist. Men allt är ej förlorat och allt hopp är ej ute. Vi har fortfarande en fantastisk allierad i denna kamp, den Heliga Jungfrun. När Jungfrun uppenbarade sig i Île Bouchard år 1947 tillsammans med ärkeängeln Gabriel så var denne under hela uppenbarandet enbart vänd mot den Heliga Jungfrun. Således, om en ärkeängel fortfarande efter två tusen år är så bländad av den Heliga Jungfrun att han fortfarande ej hämtat sig, hur mäktig är då ej denna allierade i kampen mot den prins vars makt och rike enbart består av bländverk? Det är viktigt att dra sig till minnes att den onde enbart har makt över oss om vi underkastar oss hans vilja.

Vidare påpekas det mycket stora hot som spiritism, esoterism, spådomskonst, yoga, New Age et cetera utgör. Vilsna själar söker sig till detta och Kyrkan har en stor del i detta brott. Genom att ej tala om den onde och hans fallna tjänare, sedan åtminstone sjuttiotalet, menar pater Ange att hon givit den onde ett allt för stort spelrum. Många av Kyrkans män har nu börjat förstå detta men har svårt att medge att de hade fel.

Kapitlen tretton till sjutton behandlar just den ondes taktik för att dra ned själar i fördärvet. Här påpekar pater Ange åter att det ej är genom blixtrar och dunder som den onde snärjer själarna utan genom enkla, tillsynes vardagliga ting. Ett av de vanligaste sätten är genom att en person uppsöker en spågumma. Genom att göra detta visar personen i fråga att han eller hon föredrar en demon framför vår Herre. Spådom är uttryckligen förbjuden i den Heliga Skrift och det är enbart Herren som vet framtiden (jämf. St. Mark XXIV, 35f). Även personer som sysslar med magi öppnar upp sin själ för den onde.

Boken avslutas med kapitlen arton till tjugo i vilka pater Ange förklarar anledningen till varför den onde kan härja i vår värld och vad vår Herre gör för att hjälpa och stötta oss. Detta hör samman med den fria viljan, demoner är fallna änglar som fritt valde att ej följa vår Herre. På samma vis är det upp till oss i dag att välja fritt. Önskan att vår Herre skulle förgöra den onde och det onda skulle ju föra med sig att han även förgjorde oss människor, med tanke på allt ont vi gör. Pater Ange säger ”Om vi visste vad synden gör Guds hjärta, skulle vi inte kunna fortsätta att leva!” (sid. 68). I kapitel nitton beskrivs även hur själva exorcismen går till. Pater Ange förklarar skillnaden mellan Sankt Mikaels-exorcismen (den lilla exorcismen) och den stora exorcismen, fastslagen 1614 i sin nuvarande form, reviderad 2005. Pater Ange ger här en enkel översikt över hur riterna går till, vem som får utföra dem, gester et cetera. Det är en kort och koncis, neutral berättelse, ej färgad särdeles mycket av specifika exorcismer utförda av pater Ange själv. Här skiljer sig boken således mycket från pater Gabriele Amorths, Resquat in pace, böcker i vilka detaljerade exorcismer beskrivs. Avslutningsvis kommer även en varning mot frimureriet och alla dess former av syndiga avarter.

Denna tunna bok, 83 sidor, ger verkligen rättvisa åt uttrycket att ej döma en bok utefter dess omslag. Den må vara tunn men innehåller ett mycket viktigt, och speciellt i dessa tider, centralt budskap. Vi är ej enbart omgivna av välvilliga änglar utan den onde är minst lika aktiv. För det ligger något i det som pater Ange själv säger i denna bok, att för sextio år sedan var det bolsjevismen i dess olika avarter som var det största hotet mot Kyrkan, med infiltration av universitet och seminarier, men i dag behöver den onde ”inte ens bära en mask av intellektuell lögn” (sid. 23).

Recensenten är ingen specialist på exorcism och det ockulta men han har alltid intresserat sig för denna, i dag tämligen undanskymda, del av den aktiva kampen mot den onde och dennes legioner. I dessa sammanhang skiljer sig denna bok tämligen markant från de välkända böckerna författade av den tidigare omnämnde pater Gabriele Amorth, en av de mest namnkunniga exorcisterna och en stark förkämpe mot den onde och det onda i den modernistiska kulturen. Pater Gabrieles bok är fylld av detaljerade beskrivningar av exorcismer han själv utfört, upphostade spikar och begravda hårtussar. Denna bok utgör då en tvär kontrast. Inte enbart genom intervju-formatet utan även genom den långsamma, nästintill saktmodiga tonen. Det är ej de storslagna exorcismerna och demonska spektaklen som här intar huvudsätet utan de mer vardagliga.

Boken är en mycket intressant ingångsport till en viktig del av teologin och är försedd med ett antal förklarande noter vid svårare partier eller främmande begrepp. Det rör sig om en mer grundläggande introduktion till detta ämne än exempelvis pater Gabrieles mycket tyngre böcker och recensenten kan varmt rekommendera denna bok, både till lekmän och till kyrkans tjänare.

Daniel Henningsson 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: