Elizabeth Warren slår till reträtt om medelklasslönerna

Att starka, välfungerande familjer ger färre sociala problem är ett samband som ofta förtigs i dagens medier. Familjen anses vara en tvångströja som barn måste bryta sig ur, ju förr desto bättre.

Men att en trygg uppväxt hjälper oss att klara livets prövningar är lika uppenbart.

En god bild av hur svårt det är att också med ekonomiska argument försvara familjerna ger den amerikanska senatorn Elizabeth Warren, som har tillkännagett att hon i nästa val vill utmana Donald Trump, och vars tidigare inlägg om familjeekonomi har ansetts ge henne goda chanser.

I början av 2000-talet sökte Warren nämligen i en uppmärksammad bok, The two-income trap, visa att de familjer där inte bara en utan båda föräldrarna yrkesarbetar lätt hamnar i en ekonomisk fälla. Dessa familjer blir i praktiken, trots att de har två inkomster, mera ekonomiskt sårbara än vad 1970-talets familjer var fast bara en av makarna då yrkesarbetade. Ett tungt skäl till försämringen var att en hemmaarbetande kvinna den gången utgjorde ett säkerhetsnät. Hon kunde även rycka in och ta extraarbete om det behövdes.

Med ökade inkomster ökade också något annat, nämligen anspråken på levnadsstandard.

Som Warren skrev: ”Mammas lön fick [när hon fick ett permanent jobb] direkt satsas på att hålla kvar barnen i medelklassen”.

Enligt Warren var 1970-talets kvinnor ungefär dubbelt så benägna att stanna hemma och utgöra detta säkerhetsnät som att ha stadigt jobb, medan läget år 2000 var det motsatta. För att upprätthålla den standard som familjen vant sig vid, blev de två inkomsterna ett måste men också en ny, försåtlig källa till stress.

Genom andra studier har Warrens slutsats bekräftats. Man fann, att kvinnors ”löneelasticitet” eller förväntningar på vad arbetsmarknaden kan erbjuda, på trettio år hade förändrats så att de inte var lika benägna att ta ett arbete på mellan- eller låglönenivå. Deras anspråk hade helt enkelt börjat lika männens. Försvaret för att gå ut och arbeta var inte, som man hade kunnat tro, att kvinnorna själva ville förverkliga sig, eller att de ville få mer frihet att konsumera, utan att de ville ge sina barn bättre utbildning och fler fritidsaktiviteter. Och eftersom hög lön kräver mera utbildning, sökte kvinnor också utbilda sig längre.

Nu påpekar Patrick T Brown (The American Conservative) att presidentkandidaten Elizabeth Warren av år 2019 tycks ha glömt sitt eget argument från seklets början, det vill säga att den som godtar en lön i hushållet får större frihet och även undviker att hamna i tvålönefällan.

Troligen är det så.

Klart är samtidigt att den som i nästa presidentval vill tävla med dagens radikala kandidater måste vara försiktig med vilka familjepolitiska krav man driver. I varje fall med svenska ögon vore det smått otänkbart att 2019 framföra tesen om tvålönefällan, eftersom det torde utlösa häftig kritik, ja direkt sablas ned av de politiker som söker vinna de yrkesarbetande kvinnornas stöd.

Carl Johan Ljungberg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: