Den svenska filosofins egenart

Axel Nyblaeus skrev följande om den svenska filosofins egenart i Den filosofiska forskningen i Sverige från slutet af adertonde århundradet, framstäld i sitt sammanhang med filosofiens allmänna utveckling (1873): ”[Grundtanken är] att den sanna verkligheten är upphöjd icke blott övfer rummet, utan äfven öfver tiden och ligger i en absolut personlighet, i hvilken de ändliga personerna till sitt sanna väsen ingå såsom organiska moment.” Uttalandet är präglat av författarens boströmianska ståndpunkt, men i något mildrad och modifierad form säger det något om svensk filosofi, och markerar dess särart gentemot framförallt samtida tysk metafysik, vilken den annars kunde uppfattas som ett återsken av.

S.O.P. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: