Nyliberalismens andlige fader

 

Kränker strävan efter jämlikhet mina rättigheter? Har staten rätt att ta 80, 90 eller rent av 100 procent av min lön i skatt? Många svarar säkert ja på frågan under förutsättning att pengarna ska gå till att exempelvis ”rädda välfärden” och att beslutet är fattat i demokratisk ordning.

Robert Nozick skulle inte hålla med om det. Den som tar min inkomst tar frukterna av min möda och mitt slit. Det är jag som äger mig själv och den som tar min tid tar också en del av mitt liv, det enda jag har här på jorden.

För Nozick är det inte självklart att ens den minimala staten, som har mycket få befogenheter, går att rättfärdiga moraliskt. I inledningen till sitt stora verk Anarki stat och utopi, som nu kommer ut i nyutgåva, ställer han just den frågan. Han behöver en avsevärd del av boken för att bevisa att ”nattväktarstaten”, som uteslutande ägnar sig åt yttre försvar och inre ordning, ändå kan motiveras.

Höga, omfördelande skatter kolliderar däremot med grundläggande rättigheter, som min rätt att välja mål i livet. Det materiellt goda har inte fallit som manna från himlen som det bara gäller att fördela. Det är skapat av någon, som då också har rätten till det. Alla förvärv som skett frivilligt är rättfärdiga, menar han.

Det jag arbetat ihop tillhör mig. Om jag sedan vill avstå av mitt överflöd kan jag vara värd beröm, men ingen har rätt att tvinga mig. Hur kan man motivera att staten – ytterst med hjälp av kronofogden och hela tvångsapparaten – tar mina pengar och sedan använder dem till exempelvis ”familjedagar” eller bidrag till elcyklar? Den minimala staten behandlar oss som okränkbara individer med den värdighet det ger, skriver Nozick avslutningsvis.

Debatten om individens rättigheter mot staten är aktuellare än någonsin.

Boken kom ut i original 1974 (på svenska 1986) och utsågs av Times Literary Supplement till ett av efterkrigstidens 100 viktigaste verk. Det var ett svar på John Rawls´ berömda A Theory of Justice, som pläderade för en jämlik stat med stora inkomstöverföringar. Låt oss tänka oss en hypotetisk situation där ett antal människor samlats för att skapa den första staten! Om vi tvingades välja ”under en slöja av okunnighet”, det vill säga utan att veta vår framtida position, så skulle vi välja en stat med små skillnader, menade Rawls. Den enda ojämlikhet som är rimlig är den som är nödvändig för att de sämst ställda ska få det bättre.

Ideologiskt kan man tala om Rawls som socialliberal – eller kanske vänsterliberal – och Nozick som nyliberal. Den som orkade följa debatten om regeringsbildningen i Sverige kunde inte undgå att höra att sådana termer brukades flitigt.

Det ska klart sägas att Nozick inte är lättläst. Tankegångarna är ofta abstrakta och språket akademiskt. Invecklade resonemang varvas med påståenden som vederläggs av osannolika motexempel, förbryllande frågor och häpnadsväckande slutsatser. Nozicks närmast anarkokapitalistiska budskap ligger långt från svenska partiprogram. Men resonemangen om individen gentemot staten är aktuellare än någonsin. Ändå kan man undra om inte återlanseringen av Nozick kommer litet post festum. Nyliberalismens storhetstid inföll på 1980-talet, sedan tron på socialismen klingat av.

Nils Fredrik Aurelius

 

Bok

Anarki, stat och utopi

Robert Nozick, översättning av Margareta Eklöf

(Timbro)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: