Om tråkiga tal

De nuvarande svenska partiledarnas anföranden är förutsägbara, S-fixerade, inrikespolitiska, historielösa och, inte minst, humorfria.

Så skriver Erik Åsard, professor emeritus i Nordamerikastudier, sedan han analyserat tal som hållits i Almedalen och i samband med partiledarinstallationer. Tyvärr kan flera av etiketterna klistras även på hans egen framställning, som alltså inte är särskilt engagerande. Det ska dock sägas att ämnet inte direkt uppmanar till spiritualitet.

Men boken är ett ambitiöst projekt, som inte minst så här i valtider har sitt intresse. Åsard tillämpar den traditionella analysapparaten och använder ibland till och med någon latinsk beteckning på de olika retoriska figurerna.

Även om han gör intressanta iakttagelser, så störs framställning av att han helt enkelt inte kan låta bli att polemisera mot ståndpunkter som partiledarna fört fram. Att han, exempelvis, ägnar stort utrymme åt de åsikter Jimmie Åkesson eventuellt haft som högstadieelev är nog så förutsägbart, men saknar relevans för förståelsen av Åkessons retorik.

Ett särskilt ont öga har Åsard till Jan Björklund. Han ägnar flera sidor i boken åt att kritisera hur denne använder begreppet Jantelagen, som står för ett slags jämlikhetsextremism och avundsjuka. Författaren Sandemose (En flykting korsar sitt spår) avsåg något helt annat, skriver Åsard, som förefaller anse att man bör hålla sig till vad uttrycken ”egentligen” betyder. I ett annat avsnitt skriver han däremot insiktsfullt om hur Per Albin gav begreppet folkhemmet, som ursprungligen använts av konservativa tänkare som Rudolf Kjellén och andra, en ny och annorlunda innebörd.

Bokens värde ligger nog främst i att många partiledartal finns samlade i en volym. Det finns dock roligare läsning en regnig sommardag.

Boken: Politik och retorik – Svenska partiledare i talarstolen, Erik Åsard, Historiska Media

 

Nils Fredrik Aurelius

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: