Tyst i klassen

”Engelsk skola med klädkod kan vara på gång” stod det att läsa i Östra Småland nyligen. ”Det ställs höga krav på ordning och reda”, såväl på lärare som på elever, heter det vidare.

Kan en sådan skola locka elever i Sverige? Svaret är alldeles säkert ja.

Åtskilliga tiotusental elever köar redan till Internationella engelska skolan i Sverige. Vi kan notera att kraven också gäller lärarna, ja till och med rektor, som inte längre bör se ut som om han sovit på en parkbänk. Finns det rent av en slips i garderoben?

Detta med skoluniform kan förstås verka exotiskt för svenska förhållanden, men är bara en del av kraven. Det är nog just strukturen, ordningen som lockar den som läser om stökiga förortsskolor med mobiltelefoner som ringer, kepsar bak och fram, sena ankomster och störande elever. Läxor, betyg, ringsignaler, klassböcker och katedrar har av kulturradikalerna inom skoleliten ofta betraktats som något nästan feodalt. Nej, hellre då diverse schemabrytande jippon, rollspel och självstudier vid datorn…

Den som vill argumentera för att ordning och reda är en förutsättning för effektiv inlärning kan hämta argument från hjärnforskaren Martin Ingvar (Kunskapssynen och pedagogiken. Varför skolan slutade att leverera och hur det kan åtgärdas, 2017). Vanligt sunt förnuft räcker också långt.

Det finns naturligtvis ett politiskt ansvar att utkräva för det nuvarande tillståndet.

Socialdemokratin har ända sedan Palmes tid strävat efter jämlikhet i skolan i första hand och nedvärderat kunskapskraven. Som bland andra nationalekonomen Magnus Henrekson påpekat blir effekten av en illa fungerande skola värst för dem som inte har utbildade föräldrar som kan kompensera för skolans brister.

Nu faller inte skulden enbart på S. Moderaterna innehade posten som skolminister i början av 90-talet och drev igenom friskolereformen. De förhoppningar som då fanns har i stor utsträckning kommit på skam. Betygsinflationen är en tydlig följd av att skolan ses som en marknad, där den som sätter högst betyg lockar flest kunder. Försäljningsargumenten för de enskilda skolorna handlar oftast om annat än god undervisning: utlandsresor, körkort, mycket fritid…

Man kan också söka förklaringarna till dagens kaos på en ideologisk nivå. Den så kallade postmodernismen ser alla samhällsföreteelser som maktförhållanden.

Därmed kommer sanningen att relativiseras: Vi konstruerar vår uppfattning om verkligheten. Om det nu inte finns någon säker kunskap, så är det mindre meningsfullt att lära sig något. Vi kan då lika gärna börja med att tycka och problematisera eller prata om värdegrund, genus och etnicitet.

Sådana tankegångar präglar de nuvarande läroplanerna.

Är det inte dags att låta skolan vara skola igen? Varje ämne har en kärna av kunskap som eleven ska inhämta under lärarens ledning. För att detta ska fungera krävs det vissa förutsättningar, som en god studiemiljö.

Nog borde flera än Engelska skolan kunna erbjuda detta?

Nils Fredrik Aurelius

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: