Du sköna nya akademi

Man skulle kunna tro att jämförelsen mellan Rom och USA är legitim bland forskare. Det är dock inte fallet. Mycket tyder på att man har använt sig av nyspråk för att bortförklara det romerska rikets fall. Istället för nedgång och fall, ett uttryck mest känt från Gibbons The Decline and Fall of the Roman Empire, har man börjat använda uttryck som att romerska riket ”omvandlades” (engelskans transformation) eller förändrades. Det är ord som försöker påvisa att ting som inbördeskrig, de germanska invasionerna och befolkningsminskning inte var försämringar för de romerska medborgarna utan en neutral förändring som inte påverkade i nämnvärd riktning.

Varför inträffar detta tydliga paradigmskifte i historieskrivningen? Man har sedan urminnes tider ansett att Rom föll under 400-talet. Varför dyker just denna mer relativistiska förklaring till Roms fall upp på 1970-talet? En av anledningarna är att man ser den progressiva utvecklingen i USA, stödjer den och på ett eller annat sätt försvarar den. Vi lever i en tid av ekonomi, bekvämlighet och areligiositet, precis som romarna i slutskedet. Är du då en person som uppskattar vår samtid kan det vara av största vikt att bortförklara Roms fall med alla medel som är möjliga.

Frågan om Roms fall påminner om vår samtid i sin helhet, den samtid som föredrar njutning, passivitet och eskapism framför genuint goda handlingar. Det är vår tids mantra: Elever i den svenska skolan är inte sämre på grammatik utan grammatiken har förändrats; våldtäkterna i Sverige har inte ökat, utan definitionen av våldtäkt har förändrats; det finns inga brister i svensk politik utan hela Sverige har förändrats. Det man säger är en paradox, vår tid har förändrats, men alla förändringar har varit betydelselösa. Det var dock inte sant för de romare som fick se allt de värdesatte brännas under ett par generationer. Romarna fick under de sista åren inte bara se sin civilisation förstörd utan även deras tankar bortglömda.

Just att forskare inte kan känna empati eller förstå sympati med de sista romarna är inte det mest slående. Det sämsta med omformuleringen från fall till förändring är att de tror på den med hög lojalitet. Mary Beard, känd professor i antik historia, svarade på frågan ”Did ’the fall of the Roman Empire’ exist?” följande:

There is no such thing as the fall of the Roman Empire…Also, at this point in the third century, there is much greater tension around issues like succession, who becomes emperor and so forth. Because crucially, many emperors are made by the army, and the frontiers. And in a sense, that is also decentralising the Empire and changing it for ever.

Vad jag kan utläsa från detta svar på frågan om Roms fall är att den mest kända av de nu levande professorerna i antik historia anser att ett inbördeskrig inte är ett inbördeskrig utan egentligen är en decentralisering av makt.

Stefan Tovesson

Mer av Stefan Tovesson: USA:s kris och Roms fall

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: