USA:s kris och Roms fall

Under hela tjugohundratalet har jag ställt mig själv frågan om USA mår bra och om de kan fortsätta vara världens mäktigaste supermakt. Ju längre tiden har gått, desto mer bevis har jag sett för att USA inte verkar klara av sina åtaganden. USA styr världen, men de kan inte styra sig själva. Vid en sådan insikt kommer nästa fråga: Hur ser ett fall ut?  Och hur kommer problemen på hemmaplan att påverka USA:s inflytande i världen. Låt oss jämföra med de kriser en annan supermakt gick igenom, nämligen det romerska riket. Det finns i lätt generaliserande ordalag tre hypoteser om USA:s framtid grundade på jämförelser med antiken.

  1. USA och Kina kommer att hamna i en konflikt om världsherraväldet som påminner om det peloponnesiska kriget.
  2. USA:s politiska kris kommer att göra att de överger sin liberala demokrati till förmån för ett helt nytt politiskt system. Det är en jämförelse med romerska republikens fall när det blev ett kejsardöme.
  3. USA kommer att genomgå en ekonomisk, politisk och kulturell stagnation och steg-för-steg bli som romerska riket under 300-talet.

Den första hypotesen förespråkas av bland annat Niall Ferguson, professor i historia vid Harvard. Han vill jämföra det klassiska Grekland med USA i dag, men personligen tycker jag inte att den håller. Dels är USA inte är en stadsstat och dels saknas viljan och ambitionerna att gå lika långt som grekerna för att försvara sina intressen. En konflikt med Kina, som inte nödvändigtvis behöver vara militär utan kan vara politisk eller ekonomisk, verkar faktiskt så irrationell och potentiellt katastrofal att det inte borde ske.

Den andra hypotesen har framförts i pressen: att Trump skulle kunna stärka presidentmakten så mycket att han i princip blev envåldshärskare och en Caesar. Den tanken faller på att USAs konstitution är för stark. USA kommer att fortsätta att vara en liberal demokrati, i värsta fall en svag och korrupt sådan, men systemet med senat och oberoende domstolar kommer att finnas kvar.

Då återstår den tredje, som jag vill argumentera för. Rom var, de hundra åren innan riket föll, inte så mycket av en politisk gemenskap som en byråkrati. Militärens funktion var inte att försvara gränsen utan att försvara de ekonomiska intressena i form av framförallt handel över Medelhavet. De ägnade energi åt ogynnsamma militära expeditioner. Samtidigt kunde Rom inte hantera faktiska problem om medborgarskap och germanernas intåg. Rent kulturellt verkade man inte kunna skapa någonting nytt: Vi läser idag inga klassiker ifrån de romerska områden efter 200-talet e.Kr. Ekonomin blev rationaliserad och centraliserad så mycket att när de centrala institutionerna inte klarade av sin uppgift längre fanns inte kunskapen hos någon annan i romerska riket. Det kan jämföras med dagens moderna värld, vem kan klara av att ordna el eller vatten om inte staten längre klarar det?

Jag finner jämförelsen mellan USA och Rom i början under 300-talet den mest givande. USA befinner sig i samma sluttande nedförsbacke.

Stefan Tovesson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: