Filosoferna på det existentiella kaféet

Bok: Existentialisterna. En historia om frihet, varat och aprikoscocktail

Sarah Bakewell

(Albert Bonniers förlag)

 

På 1940- och 50-talen kunde man på floden Seines vänstra strand i Paris möta människor som markerade sin upproriska läggning genom att bära fransiga kläder till den svarta polotröjan och ha rakt, långt hår som en drunknad. De kedjerökte och diskuterade filosofi och politik på kaféerna och dansade sedan på ljusskygga jazzklubbar till lågt fram på morgonen, styrkta av allehanda droger. De beblandade sig promiskuöst med människor av alla raser och klasser och alla tänkbara sexuella preferenser, långt före Prideparaderna.

Mest uppmärksammade av alla existentialister – så kallade de sig –  var duon Jean-Paul Sartre, författare av många filosofiska och skönlitterära verk och Simone de Beauvoire, hon som skrev den feministiska urkunden Det andra könet. Runt detta centrum rörde sig en brokig skara kulturpersoner: Boris Vian, Albert Camus och Maurice Meurleau-Ponty och många andra. I en glänta i skogen i Todtnauberg i Schwarzwalkd ruvade den man som i vissa avseenden var den filosofiske inspiratören, ”trollkarlen från Messkirsch”, Martin Heidegger.

Om alla dessa personer och de idéer som drev dem har Sarah Bakewell skrivit en fascinerande berättelse som blandar filosofi och kulturanalys med redogörelser för aktörernas komplicerade privatliv. Boken är –  i varje fall med tanke på ämnet – anglosaxiskt elegant och lättläst. Detta beror inte minst på att Bakewell framför allt skildrar människorna inom den brokiga rörelsen och undviker att gräva ned sig alltför mycket i Vara och tid (Heidegger) eller Varat och icke-varat (Sartre).

En existentialist intresserar sig för den individuella, mänskliga existensen. Tingen är vad de är, men människan är fri och därmed ansvarig för sina handlingar. Några enkla levnadsregler finns inte. Du måste alltid välja och därmed bejaka den ångest detta medför om du vill leva autentiskt.

Så lyder budskapet och så långt är det också ganska begripligt, men vänta bara tills Heidegger får ta till orda! Så här beskriver han begreppet ”stället” (das Gestell), som är centralt i hans tankar den moderna tekniken: ”Ställets väsen är det i sig själv samlande ställande som följer på sin egen väsenssanning med förgätenheten som tillhygge, ett förföljande som förställer sig genom att det utvecklas till ett beställande av allt närvarande som bestånd” (citat ur Teknikens väsen).

Ungefär 1960 har den existentialistiska rörelsen passerat kulmen, men många av idéerna levde vidare. Senare tiders antikolonialism, antirasism, feminism, ekologism och strävan efter sexuell jämställdhet har många gånger inspirerats av den existentiella upprorsandan. Som politiska tänkare hamnade många av dessa frihetsapostlar ofta fel och försvarade diktatorer som Stalin och till och med Pol Pot. Den åldrande Sartres försök att förena existentialismens individualism med kommunismen var dömt att misslyckas.

Heideggers medlemskap i nazistpartiet och hans förhållningssätt under tredje riket har ofta kritiserats och Bakewell faller in i kören. Man kan tycka att det vore intressantare att diskutera beröringspunkterna mellan exempelvis Heideggers mytologisering av hembygden och den nazistiska ideologin än hans motiv för medlöperiet.

Analytiska filosofer – i Sverige bland andra Ingemar Hedenius – har avfärdat och drivit gäck med Heideggers speciella språk. Rudolf Carnap skiljde mellan vetenskapligt inriktad anglosaxisk filosofi och kontinentalfilosofi och skojade med heideggerska uttryck som ”intet int-ar” (das Nicht nichtet). Kanske ska existentialismen mera ses som en konstform? Flera blivande nobelpristagare i litteratur har hur som helst suttit på de existentialistiska kaféerna. Den som vill fundera vidare över dessa frågor kan med fördel ta fram Bakewells utmärkta översikt, tända en gauloise och hälla upp en aprikoscocktail.

Nils Fredrik Aurelius

 

Mer av Aurelius: Åt vilket håll går Centerpartiet?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: