Åt vilket håll går Centerpartiet?

Förespråkar man mångkultur är det inte så konstigt att man får islamism.

Annie Lööf och andra centerpartister är förskräckta och förvånade över att de två nämndemännen (C) i Solna frikände mannen som misshandlat sin hustru med motiveringar främmande för svensk rätt.

Överraskade borde de dock inte vara: Centern tror på värdepluralism och programkommittén menade till och med att månggifte borde tillåtas, ett skruvat utslag av den ideologi som den så kallade Stureplanscentern fått genomslag för.

Ebtisam Aldebe, den ena nämndemannen, har dessutom under inte mindre än tre mandatperioder verkat i samma islamistiska anda, bland annat i socialnämnden och migrationsdomstolen.

Hennes man, Mahmoud Aldebe, är generalsekreterare för Sveriges muslimska råd. Han uttalade redan för mera än tio år sedan att muslimer i Sverige borde lyda sharialagar i första hand.

Jag träffade honom när jag som företrädare för riksdagen ingick i Regeringens råd för kontakt med trossamfunden, och han gjorde minsann ingen hemlighet av sina åsikter. Kanske kan det skedda vara en väckarklocka, ungefär som mannen som vägrade ta kvinnor i hand blev det för Miljöpartiet.

Centern är annars just nu utsatt för övertalningsförsök från Socialdemokraterna, senast i en debattartikel av partisekreteraren Baastad och ministern Damberg. Argumenten förefaller vara att de två ”folkrörelsepartierna” nu borde fundera på en ny så kallad kohandel, som bryter upp blockpolitiken. Olof Johansson och Göran Persson tog ju varandra i hand så sent som på 90-talet.

När någon andaktsfullt talar om folkrörelser bör man som skattebetalare hålla hårt om plånboken: Det brukar sluta med krav på nya utgifter.

Kohandeln på 30-talet innebar inte ett ömsesidigt givande och tagande utan att bägge partierna fick igenom sina hjärtefrågor – läs större bidrag – och att notan skickades till skattebetalarna.

Vi känner igen detta från kommunal nivå, där stöd från centern kan inhandlas genom anslag till grusvägar och bygdegårdar.

Frågan är vad Annie Lööf egentligen är ute efter. Hon har profilerat sig som en skarp kritiker av regeringen, och ett tag nästan framstått som ledare för alliansen. Nu säger hon att hon visst kan tänka sig att ”smutsa ned sina händer” och samarbeta vänsterut om det behövs. (Vad tycker Socialdemokraterna om detta föga insmickrande bildspråk?)

Större tydlighet, tack! Det går inte att på samma gång vara för och emot regeringen, lika litet som man samtidigt kan döma efter svensk och islamistisk lag.

Nils Fredrik Aurelius

F.d. riksdagsman (M), Kalmar

(Ursprungligen publicerad i Östra Småland 14/3 2018)

 

Se även: Kristdemokratins kris

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: