Gästartikel: Det är dags för ett tredje block i världspolitiken

Denna gästartikel har fått en replik här.

 

Svensk säkerhetspolitik domineras av en fråga: bör Sverige gå med i Nato? Enligt min uppfattning är svaret nej. Eftersom Nato i praktiken leds av USA går ett medlemskap dessvärre stick i stäv med både svenska och europeiska intressen. För att säkerställa att dessa tas tillvara krävs ett nytt block i världspolitiken, en europeisk allians som kan vara ett relevant svar på den nya tidens hot och konflikter, snarare än en rest från kalla kriget.

Dagens säkerhetspolitiska debatt präglas av ett perspektiv som strandat i kalla kriget. Interventionister menar att detta perspektiv är berättigat, med tanke på Rysslands agerande de senaste åren. Ett färskt exempel på detta är Sten Storgärds artikel Det oundgängliga Nato (Tidskriften Heimdal nr. 5 2017). I den drar Storgärds slutsatsen att den ”säkra liberala världsordningen utmanas” av ledare som Donald Trump och Vladimir Putin.

Men Storgärds missar att dagens Ryssland inte är Sovjet. Putin saknar de ideologiska förtecken som hans föregångare hade. Putin vill inte sprida en utopisk ideologi till alla världens hörn.

När Putin talar om Sovjets fall som en katastrof, sker det mot bakgrunden att det ryska samhället nästintill kollapsade under 1990-talet. Putin är en nationalist som vill värna Rysslands intressen och den ryska diasporan i de forna Sovjetstaterna.

Idén är inte, som många liberala och neokonservativa debattörer menar, att återställa det forna imperiet. Om det är något som provocerar Ryssland, är det oförståelsen kring detta narrativ. Det är inget försvar av Rysslands agerande, men en nödvändig förförståelse vi bör ha med oss i analysen.

Nato har också förändrats. Från att ha utgjort ett nödvändigt skydd av Västeuropa har alliansen stegvis förvandlats till ett verktyg för den interventionistiska amerikanska staten.

Den amerikanska doktrinen går ut på att inget land skall få utmana USA om posten som världens enda verkliga stormakt. Ingen skall stå i vägen för det utopiska och orealistiska målet om en helt demokratiserad värld. Det är också med sådana argument som Ryssland svartmålas och påstås hota den liberala världsordningen.

Ett mer rättvisande perspektiv är att rollfördelningen skiftat sedan sedan Sovjetunionens fall. Det har sedan dess varit Washington, inte Moskva, som verkat för spridandet av utopisk ideologi till alla världens hörn.

Det ligger varken i Sveriges eller Europas intresse att vara ett spelbräde mellan USA och Ryssland. Sverige bör istället:

  • Hålla sig utanför globalistiska allianser. På kort sikt bör svensk utrikespolitik vara fortsatt inriktad på diplomati och pragmatism. Sverige bör verka för normaliserade relationer med Ryssland samtidigt som vi behåller goda relationer med USA. Vi kan då tillvarata svenska intressen utan att riskera freden.

  • Arbeta för att på sikt göra Europa till en egen geopolitisk spelare. Varje enskilt land är i sig för litet för att kunna mäta sig med stormakter som USA, Ryssland eller för den delen Kina. Vi behöver ett nytt, europeiskt block för att vår kontinent skall kunna tillvarata sina intressen.

  • Kraftigt rusta upp försvaret.

Frihet handlar i grund och botten om oberoende. De europeiska folkens suveränitet kommer alltid att vila på deras egna axlar. Att låta en främmande makt på andra sidan Atlanten hantera våra säkerhetsproblem riskerar i förlängningen att underminera vår frihet och vårt oberoende.

Även om USA i de flesta avseenden är bättre än Ryssland betyder det inte att våra intressen alltid kommer att vara desamma. För att säkerställa de europeiska folkens intressen måste vi stå enade, i stället för att bli en del av Washingtons imperium.

All makt växer ur gevärspipan. Friheten kan bara tryggas när det är vi själva som håller i vapnet.

Jonathan Carlsson

(Ursprungligen publicerat i Tidskriften Heimdal 1/2018)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: