Peter Hitchens: Multiplikationstabellen och skolans förfall

Nej, de kommer inte att återinföra multiplikationstabellen. Lärarna tycker att sådant tragglande ligger under deras värdighet och att det är elakt att faktiskt lära barn saker. Jag måste ha hört utbildningsministrar lova att återupprätta multiplikationstabellens status åtminstone tjugo gånger. Aldrig händer något, förutom att den stackars politikern frågas ut i direktsändning om vad nio gånger åtta är, och inte kan svara. Jag önskar att några av dem skulle hämnas genom att testa tv- eller radioprogramledarna som pinar dem på deras kunskaper om tabellerna. Jag tvekar på att de skulle kunna svara.

Även jag, som drillats ordentligt i multiplikationstabellen i en strikt 50-talsskola, snubblar ibland. I fredags blev jag chockad och förfärad när jag insåg att jag inte omedelbart kunde 11 gånger 11. Men de flesta politiker och programledare, betydligt yngre än mig, genomgick aldrig det jag gjorde, ändlöst mässande sittandes i rader, medan solen sken frestande utanför. De hade stundtals ”prov”, medan deras stackars föräldrar förväntades göra sig själva impopulära hos barnen genom att stå för den faktiska undervisningen, kanske i bilen. Men det fungerar sällan.

Det är synd, för multiplikationstabellen är den del av min utbildning som jag fortfarande medvetet använder, flera gånger per dag. Jag behöver dem fortfarande. Och det gör alla andra också. Så varför är dessa senaste utspel, precis som alla andra, en fantasi och ett falskt löfte? Det är delvis på grund av att all riktig utbildning vilar på auktoritet, på idén om att vuxna har något att lära ut, och att barn har mycket att lära.

Men lärare besitter inte längre någon riktig auktoritet. Det de har är villkorad auktoritet, så länge de har tur. Lärare är sällan längre än 30 sekunder och tre fot i från en anklagelse om maktmissbruk som, även om den är fullkomligt falsk, kan förstöra deras liv och karriär totalt. De kan charma. Eller så kan de bluffa. Stundtals backas bluffen upp av näst intill totalitära skolstyren med karismatiska, dominanta chefer. Men sådana chefer hittar ofta subtila sätt att stänga ute besvärliga barn, antingen innan de kommer dit, eller efteråt. Och de exkluderade måste hitta någon annanstans att gå.

Och det betyder att de flesta av de svåra sakerna, från multiplikationstabeller upp till oregelbundna verb på främmande språk, antingen inte lärs ut över huvud taget, eller kringgås, förutom på högst selektiva skolor, statliga eller privata, som nästan samtliga sorterar ut barn och föräldrar baserat på välstånd och privilegium. Men även där kan man se hur antalet som klarar av språk minskar över åren.

Men självklart fortsätter betygen att bli bättre och antalet människor med förmenta kvalifikationer och påstådda ”examen” blir större och större, även om ingen vet vad sex gånger nio är. Men arbetsgivare, om de kan, verkar av någon anledning föredra att anställa polacker eller rumäner. Vi har kanske certifikaten. Men det är folk från de gammalmodiga länderna som tenderar att ha utbildningen.

Peter Hitchens

(Texten har översatts och publicerats med tillåtelsen av Peter Hitchens. Texten publicerades först i Mail on Sunday 180218. Originaltexten finns här.)

 

Mer av Peter Hitchens: Var försiktig där ute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: