Jordbruksrevolutionen och ägandet

Äganderätten är grunden till vårt nuvarande välstånd. Anledningen till att människan från och med att hon vandrade ut ur Afrika för cirka 70 000 år sedan mer eller mindre stod still i välståndsutveckling i 60 000 år berodde inte på att hon var annorlunda än oss, utan på att hon inte hade någon äganderätt. Först i och med jordbruksrevolutionen för 12 000 år sedan uppstod faktiska strukturer för ägande och förvaltarskap.

Människan blev bofast och för att kunna skörda det man sått blev det nödvändigt att institutionalisera äganderätten för att kunna skilja på mitt och ditt. När ägandet i högre grad respekterades vågade människan i större utsträckning skjuta upp konsumtionen, det vill säga spara och investera, i stället för att konsumera allt hon kom över för dagen. Därmed kunde människan till priset av en lägre livskvalitet för stunden skapa en bättre framtid, för sig själv eller kommande generationer.

Med äganderätten som grund för utvecklingen har sedan storslagna samhällen vuxit fram och frodats. I alla samhällen där man däremot försökt att slå ut äganderätten har processen ganska snart slutat i ansvarslöshet, svält och förtryck. Att få folk att slita för ”det allmänna”, utan egen vinning och tydliga resultat, tenderar nämligen att kräva tvång och våld. Även om detta känns avlägset i en svensk kontext så kvarstår ändå faktum att varje begränsning av äganderätten innebär uteblivna satsningar, försvagad välståndsutveckling och lägre incitament att förvalta befintliga egendomar och institutioner väl. För varje tänkt inskränkning måste därför den eventuella vinningen ställas mot dessa negativa konsekvenser.

Markägandet i Sverige

Tyvärr har dock äganderätten återigen börjat ifrågasättas i Sverige. En intensiv diskussion uppstod inte minst sedan en av regeringens utredare, Charlotta Riberdahl, för något år sedan ifrågasatte rätten att äga och bruka skog. ”Ska man tillåta ett så stort privat ägande av en så viktig naturresurs som är av stort nationellt intresse men också globalt intresse utav miljösynpunkt”, var ett av uttalandena som väckte frågor.

Utredaren fick visserligen sparken efter massiv kritik, men hoten om äganderättsinskränkningar fortsätter hopa sig. Detta syns på många håll där påstått högre syften sägs motivera ingreppen, såsom gällande kvoteringar av bolagsstyrelser. Det går dock inte att komma ifrån att det är ägande- och brukanderätten av mark som utsatts för de häftigaste angreppen från svenska politiker och myndigheter.

Många skogsägare har till följd av Artskyddsförordningen fått brukanderätten över den egna skogsmarken inskränkt och därmed är decenniers investeringar och sparande plötsligt omintetgjorda. Även fenomenet med illegala bosättningar på privat mark har varit ett växande problem de senaste åren. Rättsväsendet har inte lyckats försvara äganderätten vilket resulterat i höga kostnader för markägaren i form av sanering och kringskurna förutsättningar att bedriva näringsverksamhet. Även förändringarna i strandskyddslagstiftningen för några år sedan gör att svenska markägare får allt mer begränsade möjligheter att utnyttja den egna äganderätten.

Ägande- och förfoganderätten möjliggör en högre grad av trygghet och valfrihet. Individuellt ägande innebär maktdelning och skapar egna resurser som folk kan stödja sig på när de tar fram nya innovationer, gör investeringar eller går i demokratisk opposition mot makten. Att slå in kilar i det som utgör grunden för västvärldens välstånd och individuella frihet är en mycket dålig idé. Därför bör sådana tendenser motas i grind, även på ett tidigt stadium. Och oavsett om hotet kommer från det politiska styret eller från kriminella.

Tony Gunnarsson

 

Läs mer: Sluta kväva landsbygden

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: