Decentralismens förkämpe

Det blev till slut den jordnäre lantbrukaren från Ångermanland som bröt det 44 år långa socialdemokratiska regeringsinnehavet. 1976 bildade Thorbjörn Fälldin den första borgerliga majoritetsregeringen sedan demokratins genombrott i Sverige.

Segern var resultatet av en motreaktion mot den centralism, elitism och urbanisering som i allt högre grad kommit att prägla Socialdemokraternas maktinnehav. Fälldin hade i stället människor i vardagen, verklighetens folk om du så vill, som sin politiska utgångspunkt och blev känd för den så kallade Ramviksmodellen. Denna innebar att han alltid avkrävde av tjänstemännen att få veta hur olika politiska förslag skulle påverka vanligt folk, såsom Fälldins grannar hemma i Ramvik, norr om Härnösand.

Denna utgångspunkt, att människan måste sättas före systemet, har satt stora avtryck i svensk politik. Han stred mot förstatligandet av mark, mot löntagarfonderna och mot den ständigt pågående centraliseringen. Fälldin bröt för första gången efter andra världskriget utvecklingen mot ständigt högre skatter.

Det var det decentraliserade samhället som Fälldin strävade efter. Ett samhälle där makten ligger närmare medborgarna och där hela Sverige kan leva. Han värnade det småskaliga gentemot Socialdemokraternas centraliseringssamhälle där ”allt som inte var stort, det var fel”. Han såg det skadliga i den av vänstern påskyndade centraliseringen av makt till större stat, större företag och större städer. Istället tog han strid för småföretagarna, för de enskilda ägarna av skogs-, jord- och tomtmark och för familjernas inflytande över den egna vardagen. Både privat och statlig maktkoncentration skulle motverkas.

Fälldin kunde bryta Socialdemokraternas maktdominans eftersom han ifrågasatte de konfliktlinjer partiet målade upp. ”Man försöker ställa löntagare och företagare mot varandra. Det är fel tänkt. Det finns inte två sorters folk i det här landet”, sade han 1972. Likaledes konstaterade han att marknadsekonomi inte behövde stå i konflikt med socialt ansvarstagande och ramar till skydd för god miljö och samhällets svaga. ”Kristen livsåskådning och humanism representerar en uppfattning om människovärde som utgör en omistlig tillgång för vårt samhälle”, förkunnade Fälldin i valduellen 1976.

Centerledaren var en del av Sveriges långa tradition av självägande bönder, vars frihetsideal och traditionalism han alltid bar med sig. Liksom tidigare generationers bönder försvarade han äganderätten och näringsrätten gentemot en påträngande centralmakt. Fälldins regering höjde också försvarsbudgeten till en av världens största per capita, även det en klassisk lantbrukarprioritering.

Politiken skulle ha lokal förankring och de viktigaste besluten skulle fattas runt köksborden snarare än i sammanträdesrummen. Familjepolitiskt var han tydlig med att ”ansvaret för barnens omsorg och fostran ligger först och sist på föräldrarna, men det är samhällets uppgift att underlätta för familjerna att sköta detta viktiga arbete”. Familjen, och inte statsapparaten, skulle forma nästa generation, vilket skulle underlättas genom valfrihet, utökad föräldraförsäkring och vårdnadsbidrag.

På många sätt personifierade Thorbjörn Fälldin förvaltarskapstanken. Det var med hänsyn till följande generationer och bondens vördnad för naturen som han tog avstamp i miljöpolitiken. Kärnkraftsmotståndet, som var hans största politiska misslyckande, hade sin grund i problematiken med slutförvaringen av kärnbränsleavfallet. ”Ett avfall som behåller sin giftighet i tusentals år”, som han uttryckte det.

För honom var tradition och stabilitet tätt sammanbundet med näringsfriheten. Förståelsen för att frihet, äganderätt och marknadsekonomi kräver en ordnad (konservativ) inramning är något som har fallit bort i dagens centerparti. Den västerländska marknadsekonomi har vuxit fram i en kontext av tillit, lagstyre, starka gemenskaper och betoning på det personliga ansvaret. Faller dessa faktorer i från kommer inte heller ekonomin att kunna fungera.

Fälldins långsiktiga perspektiv och vardagsnära utgångspunkt är något dagens politiker bör ta intryck av, så att vi kan slippa fler storskaliga samhällsexperiment.

Tony Gunnarsson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: