Alfakvinnor och outsourcat hemarbete

Kvinnorna erövrar elitpositioner som aldrig förr

Våra opinionsbildande feminister tecknar i dag bilden av att kvinnor lika mycket som förr tvingas slåss för sin rätt. Deras motståndare är ett manligt etablissemang som kämpar mot deras krav på lika villkor, hemma och i arbetslivet. Från dagis över skola och universitet till arbetsliv reser, hävdas det, ingrodda ”strukturer” hinder för kvinnors valfrihet. Deras chanser att godtas som männens jämlikar är därmed lika avlägsna som förr.

Bilden är kanske inte helt osann, men den är dock alltför enkel.

Man bör hellre tänka sig att ”kategorin kvinnor” även i samhällen med ganska lika förutsättningar behöver upplösas i undergrupper med olika bakgrund, men också skilda egenskaper och drivkrafter. Kvinnor stakar (till följd av detta) också ut mycket olika livsvägar och yrkesbanor. Synpunkten är något banal, men verkar ofta förbises.

Den brittiska forskaren och (opolitiska) parlamentsledamoten Alison Wolf har under en följd av år sökt klarlägga hur kvinnor klarar sig i dagens arbetsliv, detta som följd av att såväl deras utbildningschanser som deras egna värderingar starkt har förändrats.

Tendensen i dag verkar enligt Wolf inte gå mot den utjämning som många feminister har hoppats, utan mot ökande klyftor. Dessa klyftor är inte slumpmässiga utan en tydlig följd av den nya valfriheten och de ökade möjligheterna.

Tendensen i dag verkar enligt Wolf inte gå mot den utjämning som många feminister har hoppats, utan mot ökande klyftor. Dessa klyftor är inte slumpmässiga utan en tydlig följd av den nya valfriheten och de ökade möjligheterna. Kvinnor utnyttjar nämligen dessa möjligheter i olika mån och efter egna önskemål.

Alison Wolf urskiljer bland brittiska kvinnor två huvudgrupper. En grupp flickor följer mer förutsägbara spår. De nöjer sig med en kortare utbildning och ett mindre välbetalt arbete. En annan grupp lägger däremot tidigt i sina liv in en sorts, kalla det karriärmässig turboväxel. De beslutar sig för att slå in på ett elitspår och höjer därpå kraven på sig själva. Detta sker redan i high school, vilket gör att de i viktiga avseenden lämnar sina årskamrater långt efter sig. De väljer därpå de vägar som leder till framträdande positioner, men väljer därmed också att avstå från andra aktiviteter som brukar fylla de flesta tonåringars och ”normalstudenters” tillvaro, inte minst på fritiden.

Den andra gruppen är relativt liten, kring en sjättedel av varje årskull. Dessa flickor satsar på att bli ”Alfakvinnor” och pluggar sig till toppbetyg. Därpå börjar de vid ett bra universitet, skaffar sig en grundexamen och ofta en påbyggnad, varefter de lätt får ett välbetalt toppjobb i något fritt yrke eller som företagsledare.

De skisserade bilden återger Wolf i sin omtalade bok The XX factor från 2013.

Enligt henne gäller bilden inte bara i Storbritannien utan i samma mån ute i Europa och i Nordamerika, där så mycket som halva antalet toppjobb i dag anses utövas av kvinnor. Det har i USA faktiskt gått så långt att helt manliga miljöer i företagens toppskikt nu har blivit undantag. Enbart i Europa finns samtidigt 20 miljoner ”Alfakvinnor” som uppvisar liknande mönster, och deras andel bara stiger.

Vad händer då med de unga kvinnor som inte fattade dessa karriärbeslut som 16-åringar? Wolf menar att de för en tillvaro som ännu är traditionellt kvinnlig. De hamnar inte minst i arbeten som ännu är påfallande könsuppdelade. Här råder ännu ”genderregler” och här är städerskor och sjuksköterskor oftast kvinnor, detta medan yrken som brandförsvar och yrkesfiske övervägande utförs av män. Ofta handlar det för kvinnornas del om uppgifter som är ”outsourcade” från hemmet, så att de i praktiken och mot reguljär lön utför vad kvinnor förr skötte hemma och obetalt.

Enligt Wolf möter vi nu i den kvinnliga jämställdhetens hemländer i Skandinavien – tvärs emot de uppgivna avsikterna – de mest traditionella, de mest könssegregerade arbetsmarknaderna i hela västvärlden. Det är de skandinaviska kvinnorna som sköter barnen, de sjuka och de äldre, men inte inom familjen utan som offentliganställda. Samtidigt finner man i pyramidens topp, liksom i det övriga Europa, en könsblandad bild: verksamheterna leds även i ett land som Sverige av alfahannar respektive alfakvinnor.

Klart är att denna tendens – allt annat lika – spär på det skandinaviska samhällets ojämlikhet. Åtskilliga kvinnor tjänar nu betydande pengar. Samtidigt ökar skillnaderna mellan kvinnor inbördes. Bara i Storbritannien har den andel av den samlade lönesumma, som den högsta procentandelen av kvinnorna tjänar in, inget mindre än fördubblats på 1980-talet. I USA tjänar 200 000 kvinnor nu en kvarts miljon dollar eller mera och medelinkomsten inom gruppen är hela 475 000 dollar.

En annan del i bilden är, att många akademiskt utbildade kvinnor inte får barn och att de kvinnor som skaffat sig en universitetsgrad oftare än andra arbetar fulltid.

En annan del i bilden är, att många akademiskt utbildade kvinnor inte får barn och att de kvinnor som skaffat sig en universitetsgrad oftare än andra arbetar fulltid.  De högavlönade lämnar också mera sällan än de outbildade arbetet, när de blivit gravida. Att lämna ett kvalificerat arbete som ständigt förändras anses ju skada karriären mera än i de fall, då arbetet är förlagt till, säg en restaurang eller utgör en lägre befattning vid en sjuk- eller vårdenhet.

Påtagligt är även att Alfakvinnorna älskar sitt arbete och ser det som en viktig del av deras identitet. De arbetar hårt, på arbetet liksom i andra sammanhang. De strävar efter skönhet och perfektion, också när åren börjat sätta sina spår. Bland USA:s kvinnliga senatorer ser man knappast ett grått hår, som Wolf uttrycker det. Ledarkvinnorna har insett att de vid första mötet behöver framstå som kunniga, pålitliga, överlägsna och – unga. Vältränade och vårdade advokater tjänar mera.”Fitness” och vackra kläder har ett evolutionsvärde – se på en stjärna som Christine Lagarde. En hälsoikon som Jane Fonda fortsätter också hon att år efter år se ut som 35, och så vidare.

Detta är ”du sköna nya värld”. En värld där ofattbart stora belöningar tillfaller dem som har förberett sig för det. Det nya består i att gruppen av vinnare nu växer så starkt. Alfakvinnorna lämnar därmed såväl många män som de flesta av sina ”systrar” på efterkälken.

Carl Johan Ljungberg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: