Den heliga lekamen

Det finns en utbredd uppfattning att sekulariseringen gör människan mindre religiös. Det är en sanning med modifikation.  Vi kan inte avsvära oss den religiösa impulsen; det är trots allt den som gör oss till människor. Snarare är det så att religiositeten förskjuts från ande till kött, och då helst i form av den egna kroppen.

Kroppen sägs ju vara vårt tempel, och alltmer så när kyrkan slutat att vara det. Vi ägnar oss åt kroppsliga övningar i för ändamålet avsedda rum som präglas av särskilda renhetsnormer – av med ytterskorna! rengör efter dig när du använt maskinerna! här måste alla ha träningskläder!

Man lägger upp olika övningar för sig, men man talar ogärna om det som träningsprogram. Det låter kärvt, för att inte säga protestantiskt. I stället talar man om träningsfilosofi, vilket ger hela sysslan en upphöjd, frigjord, över huvud taget mer österländsk inramning, så också om ens träningsfilosofi kan sammanfattas med att det är bra att lyfta tre gånger femton med gradvis ökande tyngd.

Söndagarna är inte längre vigda åt den gamla kyrkan, utan åt vår nya. Är det kanske en slump att det är söndagsbilagorna som vigs åt nyandlighet, träningstips och kostråd?

Kostråd ja – för kopplat till detta finns förstås frågan om maten. Vår tid är besatt av dieter som aldrig förr. Det finns en uppsjö olika varianter; på rak arm kan jag nämna vegetarianism och veganism, atkinsdiet, stenåldersdiet, gi-metoden, lchf och 5:2. Detta har jag snappat upp bara genom kvällstidningslöpsedlar under de gångna fem-sex åren – det har kommit till mig av en ren slump, utan att jag ens är särskilt intresserad. Vad som däremot är intressant är vad dieten säger om människan.

Valet av dieten är nämligen en troshandling. Vi har för lite data för att kunna säkerställa exakt vilken diet och vilken kosthållning som är den bästa utifrån ett hälsoperspektiv. I den mån det finns, så är gemene Medelsvensson knappast i stånd att utvärdera detta. Om någon kommer dragandes med en studie som säger det ena, kan man lätt presentera en studie som säger något annat.

Man kunde tro att detta skulle vara problematiskt för dem som ska välja dieter, men det stämmer inte. Om frågan kunde avgöras objektivt så skulle det vara en fråga om vetande och inte om tro, och då skulle man inte längre kunna sublimera den religiösa impulsen. Då funnes inte längre möjligheten att genom sitt särskilda dietval, sin särskilda troshandling, konstruera sin identitet och visa vad man är för slags person genom valet man begår – annat än att visa att man är oförmögen att ta in självklara fakta.

Att det finns ett mått av osäkerhet i dieternas effekt är alltså själva poängen. Genom osäkerheten blir det frågan om ett reellt val. Genom det reella valet skapas möjligheten att konstituera sig själv och förevisa sina etiska och moraliska föreställningar – precis som i vilket trossystem som helst.

Ta en sådan sak som stenåldersdieten. Den bygger på tanken att människan mår som bäst av att äta kost som stenåldersmänniskorna åt den före jordbruksrevolutionen. Rå fisk, okokta grönsaker, nötter och bär – allt sådant är bra, men mejeriprodukter och för mycket spannmål går bort.  Det säger sig själv att detta ytterst inte kan handla om hälsa – medellivslängden under paleolitikum var runt 55, förutsatt att man nådde femton års ålder (annars var den 33); poängen är i stället att dietvalet återspeglar en rousseauansk syn på människan, som inbegriper ädla vildar, det rena naturtillståndet och hur civilisationen korrumperar henne.

Och ju mer man förstår om dieter som ersatzreligion, desto svårare blir det att säga emot det sista.

Fredrik Sixtensson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: